Brees Second Chance

Ja. Eftersom det var ett tag sen som Brees Second Chanse kom till sitt slut så har jag såklart börjat på en fortsättning som kommer heta In The Darkest Shadow. Eller...? Ni kommer få välja mellan två namn efter att ha läst kapitel 1 som finns här under :D Och den utspelar sig efter Breaking Dawn :)

Här kommer kapitel 1 :D

---

Nessie sprang iväg mot sin mamma, skrattandes. När hon kom fram så fångade Bella upp henne och snurrade några varv. De skrattade. Jag skrattade med dem, Embry med. Han stog bredvid mig med sin hand i min. Bakom Bella och Nessie såg man Edward och Jacob komma krypandes fram. Jag visste att Bella kände lukten av dem men hon avslöjade dem inte. Jacob och Edward hoppade på dem precis samtidigt. De brottades en liten stund men till slut så la dem sig ner på marken och skrattade. Jag och Embry började gå långsamt mot dem. Sen vårat nästan krig med Volturi hade det inte varit så många såna här dagar, när vi bara har kunnat leka och ha kul. Nessie såg ut som om hon var 7-8 år gammal nu och sprang runt som en liten antilop hela tiden, skojade med allt och alla. När vi kom fram till dem så tittade Nessie upp på oss.

”Åh. Hej Bree. Hej Embry.” sa hon.

”Hej på dig med busunge.” skrattade Embry. Jag bara log mot henne.

”Åh Embry, jag vill visa mamma, pappa, Jake och Bree det där som vi har övat på! Snälla...” Hon tittade på honom med ett par stora valp ögon som det var helt omöjligt att motstå. Han suckade.

”Okej.”

”Vad är det nu du har lärt min dotter Embry...?” sa Bella lågt, och med en liten ogillande ton. Embry bara skrattade. Edward också, han måste hört något kul i Embrys tankar.

”Kom då tjejen.” sa han. Nessie – som hade sprungit cirka 10 meter ifrån sin ursprungliga plats – började springa mot honom. När hon var cirka en meter ifrån honom hoppade hon och han fångade henne runt midjan och snurrade runt med henne på raka armar medans hon sträckte på armarna rakt ut och sträckte på sig. Vi applåderade. När Embry snurrat ungefär 5 var så rullade Nessie ihop sig till en boll och gjorde en volt ner från Embrys axel. Vi började applådera ännu mer. Embry och Nessie bugade och vi ställde oss upp och gick emot dem. Alla berömde Nessie och Bella, som hennes mamma behövde hon ju säga något om att det var farligt och bla bla bla.

”Men lova att inte göra om det.” sa hon. Både Embry, jag och Jacob suckade. Då vände hon sig mot oss och sa;

”Vad?” Vi bara skrattade. Då var det hon som suckade. Edward gav ifrån sig ett litet roat ljud. Bella tittade surt på honom.

”Hon är faktiskt din dotter också. Även om det inte märks så mycket.” Vi fortsatte att skratta som galningar och Jacob ramlade ner på marken för att han inte kunde hålla sig för skratt. Edward log bara ursäktande mot sin fru, sen smällde han ihop händerna och sa:

”Vem är sugen på mina pannkakor till lunch?”Embry, Jacob och Nessie skrek:

”JAG!!!”

”Sisten hem får duka!” ropade jag. Och alla började springa. Jacob och Embry in i skogen och vi andra hemåt. Embry och Jake kom ikapp oss efter någon sekund och jag – som fortfarande var starkast efter mitt människoblod började komma ifrån de andra när en liten krabat hoppade upp på min rygg. Det var Nessie som inte ville duka. Jag började springa så fort jag kunde med henne på ryggen och såklart kom vi fram ungefär 10 sekunder innan de andra. Embry och Jake gick tillbaka in i skogen för att byta tillbaka till människoform igen. När de kom ut så började de tjata om att om de inte hade behövt byta form så skulle de ha funnit. Jag bara fnös.

”Ja säkert. Jag med min styrka vann över både er och Edward med Nessie på ryggen.” Då såg dem riktigt sura ut. Jag höjde händerna över huvudet.

”Jag bara säger. Och dessutom var det bara en lek.” De mjuknade lite och gick in i huset och vidare till köket där Edward redan fått ihop en smet och höll på att steka pannkakor. Carlisle satt och läste tidningen med Esme vid bordet, Bella satte upp nya bilder på kylskåpet, hon bytte ut dem varje vecka och idag var det söndag och hennes byta-bilder-på-kylskåpet-dag. Embry och tittade hungrigt på Jake och Nessie som fått sina pannkakor. Jag gick fram och satte mig vid bordet bredvid honom och tog hans hand. Han tittade på mig och log. Jag makade mig närmare och kysste honom.

”Blä jag äter!” sa Jacob. Edward skrattade.

”Så du tycker inte om kyssar Jacob?” Han lämnade spisen en sekund och gick fram till Bella och kysste henne passionerat. Jag gjorde likadant på Embry som tyckte det var jätte kul att både få reta Jacob och kyssa mig.

”Inte när jag äter! Och dessutom är det minderåriga här! Ta lite hänsyn va?” klagade Jacob. Vi skrattade allihopa förutom Jacob. Carlisle harklade sig och tittade på mig och Embry.

”Jo, Bree eftersom dina ögon har blivit helt gyllene nu och din självkontroll är väldigt stark och Embry du måste ju ha kommit efter massor i skolan... så vi tänkte att ni kanske vill ta och... börja High School?” Det hade jag också tänkt på men inte vågat säga att jag ville.

”Ja det skulle väl vara kul. Men jag har liksom inte gått i skolan på typ... öh... länge. Jag rymde ju hemifrån innan jag hann gå ut grundskolan.” Alla satt helt tysta och stirrade på mig.

”Och det har jag inte berättat...” sa jag skamset och tittade ner.

”Men kära barn. Varför då?” frågade Esme chockat. Hur skulle jag förklara?

”Ja... jo... min pappa misshandlade mig och jag orkade inte mer så en natt så tog jag lite mat och rymde.” jag tyckte på axlarna.

”Men vi kan ju hjälpa dig med skolan. Eftersom ingen av oss behöver – eller kan – sova så är det ju inte ett problem.” sa Bella glatt. Jag nickade långsamt.

”Och om hon får en fråga hon inte kan svaret på så kan hon ju bara fråga mig genom hennes super coola gåva.” sa Embry och flinade.

”Och om du inte kan?” frågade jag kaxigt.

”Du, jag kan allt.” sa han och tittade på mig, jag höjde på ögonbrynen. ”Okej kanske inte allt men om jag av någon anledning inte kan så får du väl säga att du inte kan. Så enkelt är det.” sa han och ryckte på axlarna.

”Okej. Men har inte terminen redan börjat?” frågade jag Carlisle som skakade på huvudet.

”Nej den börjar nästa vecka. Då ska jag ringa Mr. Harris och be om att få två platser.” Jag nickade och såg Embry göra detsamma.

”Klockan är ju bara halv två så de borde ju vara kvar i skolan...” mumlade han för sig själv och gick upp till sitt kontor.

 

Embry hade ätit 13 stycken pannkakor när de var klara, Jacob 14 och Nessie 3. Jag och Embry gick upp till mitt rum – där han bodde mer än hemma hos sig. Jag satte mig vid mitt skriv bord för att kolla om jag fått någon mail från Diego. Han, Fred och Kalyn hade gett sig av för någon vecka sen för att se sig lite om i världen men lovat att vi skulle hålla kontakten. Och när jag kom in på mailen blinkade knappen för nytt meddelande, jag log och skyndade mig att öppna mailet.

 

 

Jag skickade iväg ett snabbt svar och vände mig sen till Embry.

”Vad ska vi göra då?” frågade jag. Han såg på mig med en misstänksam blick.

”Skulle du vilja träffa min mamma?” frågade han. Jag bara satt och tittade på honom. Han höjde frågande på ögonbrynen. Först då märkte jag att han ville ha ett svar.

”Öh... ja... visst. Men... tänk om hon inte gillar mig?” Då reste han sig upp och gick mot mig.

”Då är hon dum i huvudet.” viskade han och gav mig en öm kyss på läpparna. Jag fnissade lite generat och tittade sen på honom.

”Okej.” viskade jag tillbaka. Sen tog jag hans hand och vi gick ner.

---

Okej vad tycker ni? Ni måste ofc kommentera :) Och nu till de två namnen :)
Så, In The Darkest Shadow eller In The Dangerous Shadow? Vad tycker NI? Det är ju ändå ni som ska läsa :) Ni får till imorn klockan 16.00 på er att rösta :

/Erika