In The Darkest Shadow kapitel 8
Enjoy.
Jane
Ding dong!
Jag gick till dörren för att öppna. Jag hoppades verkligen att det var Tim. Jag hade tur. Det var han.
”Jane.” sa han och bugade. ”Ni kallade på mig.” sa han. Jag granskade honom. Han såg som vanligt ut, så klart. Men han var törstig, han skulle nog bli på bättre humör om han fick i sig blod och då skulle det bli lättare att få hans hjälp.
”Ja, men först ska du få något att dricka.” sa jag. Han höjde på ett ögonbryn.
”Något? Inte någon?” frågade han med ett flin. Jag såg på honom med mörk blick.
”Nej. Något.” sa jag kallt. Han rynkade på näsan men följde med min in när jag vände ryggen mot honom och gick in i huset. Jag hade börjat dricka blod på påse nuförtiden. Jag ville inte göra Bree och Nessie besvikna.
I köket gick jag till kylen och tog fram en påse blod och kastade till honom. Han tog den och la in i mikron. Själv satte jag mig på diskbänken. Medan han väntade på blodet så tog han fram ett glas. Pling! Sa det och Tim hällde upp blodet i glaset. Det tog lite kraft att inte slita glaset ur hans händer men jag gjorde det inte.
”Så, vad var det som du behöver mig till?” frågade han när han tömt halva påsen. Jag tvekade, tänk om han skulle vägra.
”Du måste ta bort väggen.” sa jag tillslut.
”Vilken vägg?” frågade han och gick till kylen för att ta en till påse blod.
”Den som är runt Bree och Renesmee.”
”Vilka?” Han gjorde en väldigt förvirrad min. Nej, grimas. Jag himlade med ögonen.
”Cullen.”
”Oh. Dem. Varför?” sa han och slängde in påsen i mikron.
”För att jag säger det.” sa jag med stängda tänder. Jag hade glömt hur frågvis och Tim kunde vara. Och uppmärksam.
”Var är din bror?”
”Skit i det du. Och byt inte ämne.” fräste jag.
”Var?” frågade han igen. Jag tittade på honom med hatisk blick.
”Skit. I. Det. Du.” morrade jag med stängda tänder. Han studerade mig noggrant.
”Okej.” sa han sen.
”Kan du ta bort väggen eller inte?” frågade jag sen kallt.
”Visst.” sa han och slängde i sig det sista blodet.
Jane? Hördes Brees röst i mitt huvud.
”Bree?” frågade jag förvånat.
”Ja, har Tim kommit?” frågade hon.
”Ja. Jag fick honom nyss att ta bort väggen. Det gick fort.” mumlade jag.
”Men jag har tänkt på en sak, vi kan inte rymma på en gång. Då kommer alla bli misstänksamma. Det måste gå någon dag först.”
”Ja du har rätt. Men jag måste ha fullt fokus, kommer till er snart.” sa jag och kände hur hon hoppade ut ur mitt huvud.
”Tack.” sa jag till Tim och började gå ut ur rummet. När jag gick förbi honom så tog han tag i min arm.
”Tro inte att ni kommer undan med det här.” sa han lågt och hotfullt. Jag tittade på honom med hotfull blick. Eftersom min gåva inte funkade på honom. Jäkla vägg.
”Jag förstår inte alls var du menar.” sa jag med oskyldig röst och gjorde mig lös för att gå där ifrån. Jag kände hans blick i ryggen.
Jag kanske hade haft fel? Han kanske vågade skvallra på mig... Det kanske skulle bli ett problem. Det bästa kanske skulle vara att avsluta honom... Men det skulle bli svårt att komma åt honom. Och att överraska honom. Och att komma på en ursäkt till De Äldste. Så allt vi fick göra var att hoppas. Jag gick igenom huset och in till Bree, Nessie och Alec. Alec och Nessie lekte så klart och Bree stod vid fönstret, för att göra henne sällskap så gick jag till henne.
”Tror du att det här kommer funka?” frågade hon tyst innan jag kommit fram. Jag la en lätt hand på hennes axel.
”Helt säker.” viskade jag tillbaka och log mot henne.
”Men det där om att Tim kanske kommer skvallra då?” frågade hon sen tyst och man såg på henne att hon inte tänkt säga det.
”H-hur vet du det?” frågade jag och ställde mig bredvid henne och tog bort handen.
”Jag kanske stannade kvar i ditt huvud efter jag 'pratat' med dig. Men för att se så han inte gjorde dig illa och jag kunde inte förmå mig att inte höra det där.” sa hon och tittade skamset ner i golvet. Först blev jag arg för att hon tjuvlyssnat på mina tankar. Men sen efter cirka en halv minut så la sig ilskan och jag blev lugn igen. Självklart hade jag inte visat att jag blev arg.
”Det är lugnt. Du gjorde det av omtanke. Jag fattar. Tack.” sa jag och tog hennes hand. Då tittade hon upp från golvet och tittade på mig och log ett snett leende. Jag besvarade leendet.
”Aaaaaaaaaj! Alec. Sluta!” skrek Nessie och Bree vände sig mot dem i ren reflex, men det fick bara att skratta. Alec kittlade henne och hon skrattade så mycket så inte ens vi hörde det.
Det vill säga tyst. Men när de såg att vi tittade på dem så var det som om de frös till is. Det fick oss att skratta igen.
”Ska vi hjälpa dig mot det väldigt onda monstret?” frågade jag lite busigt. Hon nickade samtidigt som Alec började kittla henne igen. Vi skrattade och gick fram för att förlösa Nessie från Alec.
Vilket visade sig inte vara det lättaste... Han kämpade mot lite sådär lagom mycket. Men vi fick ändå inte tag på henne. Han var stark, det måste jag säga. Men det var då jag gjorde det misstaget.
Jag rev Nessie med mina långa naglar i armen.
Och blodet slog mot mig med en gång. Jag morrade lågt och jag såg hur Alec och Brees ögon gick över i panik. Jag gjorde ett utfall mod Nessies arm. Men Alecs armar var mot mina axlar på en gång och han höll mig i en ställning som var omöjlig för mig att komma loss ur. Jag visste att hans strupe brann också men på något sjukt sätt så kunde han stå emot. Jag morrade högt och försökte komma loss.
”Jane. Sluta, du har tappat det. Låt henne vara.” sa Alec lågt till mig. Orden betydde inte något allt för mig. En irriterande fluga. Allt som fanns var den livrädda flickan framför mig. Hennes blod. Inget annat betydde något. Det var bara det att något var i vägen. Alec.
”Jane, slutar du inte nu så blir jag tvungen att bedöva dig. Och du vet att jag inte vill göra det.” sa Alec med smärta i rösten. En liten klocka ringde i mitt huvud men den var lätt att ignorera så jag stötte min arm i hans mage och det fick honom ur balans och han ramlade men innan han var halvvägs till marken så var han uppe och försökte få fast mig igen.
Vilket han inte klarade av så lätt, han fick tag på mina händer någon gång men jag kom snabbt loss och han behövde göra om det. Men jag närmade mig henne och jag kände det för varje steg jag tog.
Men så blev allt vitt.
”Jag tror du kan släppa henne nu.” mumlade en röst långt, långt borta.
”Jag blöder inte längre. Titta.” sa en annan ljus röst.
”Nej. Nessie, kommer du nära med det där kanske jag inte kan hålla mig.” sa den första rösten, som jag nu kunde identifiera också. Bree. Och den ljusa måste varit Nessie.
”Okej jag släpper henne sinne för sinne. Jag kan svära på att hon redan hör oss.” sa en tredje röst. Vilken tillhörde Alec. Sen började jag känna saker. Jag låg ner på marken och någon höll mig i handen.
Sen kom synen. För jag kunde öppna ögonen. Mycket riktigt låg jag på golvet. Bree och Alec satt på varsin sida om mig. Jag kunde inte se Nessie men jag hörde hennes andetag och hennes hjärta slå.
”Hej.” kraxade jag. Sen kom minnena tillbaka. Samtidigt som min lukt, för då kände jag den lilla blodlukten som fanns kvar. Jag satte mig upp och tittade bort mot ljudet från hjärtat.
”Åh herregud. Det hände. Jag... jag gjorde det där.” viskade jag. ”Åh Nessie jag är så ledsen. Jag ska aldrig göra så igen. Jag lovar. Åh gud Nessie kan du förlåta mig?” frågade jag och kände plötsligt hur jag ville börja gråta. Jag började gå långsamt mot henne för att inte skrämma henne.
”Det är okej. Och hur dum får du vara som tror att jag inte ska förlåta dig?” sa hon med en ödmjuk röst. Jag skrattade. För att vara så liten så pratade hon som en tonåring. Redan.
”Det gör mig glad.” sa jag och log mot henne. Hon tittade på mig, lite tvekande.
”Nessie. Jag försökte äta upp dig nyss. Du kan säga vad du vill till mig.” påpekade jag.
”Ja. Jag antar det. Är det okej om jag kramar dig?” frågade hon, fortfarande tvekande. Jag fnös.
”Vad är det för fråga? Kom hit din lilla tjej och ge mig en kram!” sa jag och hon log brett och kastade in sig i mina armar.
”Förlåt.” viskade jag i hennes öra så bara hon hörde.
Men bakom Nessie var det en lite mindre glad överraskning. Tim. Han stod och tittade in genom det lilla fönstret i dörren. Och han flinade ont. Det kunde bara betyda en sak:
Problem.
Tankar? Något ni vill dela med er?
/Erika
