In the Darkest Shadows - Epilog

WIHO! Äntligen är jag klar med epilogen! Fy vad stolt jag känner mig! Jag vet att jag inte skrivit på en miljon år (eller mer exakt 4 månader) men nu är det klart. Har liksom tappat insperationen men när jag såg Breaking Dawn så kom den tillbaka titt som tätt och idag så tänkte jag "Äh fan nu måste jag skriva lite" så jag skrev klart det! Inte värdens längsta men det är i alla fall ett litet avslut.


Två månader senare

 

Bree

 

”EMBRY!” ropade jag, ”Har du sett mina pennor?”

”Har du kollat din väska?” svarade han ifrån badrummet. Jag gick fram till min väska och tittade, varpå jag suckade. Självklart låg de på det mest självklara stället. Embry kom ut ur badrummet och gick fram till mig, när han såg vad jag hade i händerna skrattade han och la sina stora armar runt min midja.

”Så klart.” sa han och kysste mig på halsen. Jag log och lade ner pennorna igen bland böckerna.

Idag var min första dag på Forks High School. Och om jag ska vara ärlig så såg jag fram emot det. Jag hade inte varit i skolan på två år om inte mer! Och vilket sällskap jag skulle få! Jane, Seth och Embry!

Jag vände mig mot Embry och log mot honom. Han såg förvånat på mig.

”Vad?” Jag skrattade tyst för mig själv.

”Jag är bara så lycklig, alla är lyckliga och mår bra. Och jag har en familj igen! Och så har jag dig.” Han släppte sin väska på golvet och flinade mot mig när han kom närmare.

”Det måste vara det bästa.” Jag la mina armar runt hans breda axlar.

”Jag är inte helt säker på det, övertyga mig.” Han tryckte sina läppar mot mina och jag log. Han kysste mig med en sådan passion så att jag nästan glömde mitt eget namn. Vilket jag inte tog som en dålig sak.

”Är ni klara?” frågade Jane på andra sidan. Jag suckade och drog mig ur Embrys grepp.

”Fem minuter.”

”Det är bäst för er det...” mumlade hon innan hon gick ner. Jag tog upp min väska från golvet och gick bort till min garderob för att välja en av alla mina jackor. Embry följde efter.

”Var det tillräckligt med övertygelse?” Jag flinade och såg på honom. ”För jag kan göra bättre, tro mig!” sa han och gick emot mig. Men jag lade en hand på hans bröst för att stoppa honom.

”Du är definitivt den bästa Embry.” Och ställde mig på tå och gav honom en snabb puss innan jag tog en jeansjacka och gick ner till köket.

”Du kör!” sa Embry när han kom ner för trappan och kastade nycklarna till Rosalies BMW till mig. Jag fångade dem i luften och såg hur Jane och Seth väntade ute vid garaget. Embry tog min hand och vi gick ut. När vi backade ut så stod resten av familjen och vinkade i fönstret. Precis som det skulle vara.

 

Bilfärden in till Forks gick fort. Precis som alltid låg molntäcket över staden och Alice hade sagt att solen inte skulle vara ett problem idag. Att hitta en parkeringsplats såhär första dagen då alla började samtidigt var inte det lättaste men vi hittade en i utkanten av parkeringen. Alla elever skulle mötas upp i gymnastiksalen (som också fungerade som aula) för information så vi gick igenom korridorerna för att komma dit. Och precis som Alice en gång berättade så stirrade alla på oss där vi gick. Det kändes lite konstigt men jag skulle nog kunna hålla huvudet högt och vänja mig vid det. Precis som eleverna skulle vänja sig vid oss.

Embry tog min hand och kramade den och viskade i mitt öra:

”Nu rockar vi stället.” Vilket fick mig att fnissa.

 

Jane

 

Första lektionen var knepig för mig som aldrig gått i skolan. Men Seth satt bredvid mig och snodde de få frågor läraren, vilket gjorde läraren irriterad men han hade alla rätt i och för sig.

Just idag så hade vi lunch allihop samtidigt. Bree och Embry gick andra året. Bree hade legat i hårdträning under sommaren för att komma upp till Embrys skolnivå. Hon kunde ju få välja rätt fritt hur gammal hon ville vara, precis som jag. Men jag höll mig till Seth.

Forks High Schools matsal var inte speciellt stor. Men den räckte gott och väl för de 350 eleverna på skolan. Embry och Seth tog ett berg av mat medan jag och Bree såg misstroget på den (även för en människa kunde det inte se gott ut) och tog varsitt äpple. Inte för att vi skulle äta det, Embry eller Seth skulle säkert få ner det. Det ända lediga bordet låg vid fönstret i mitten av lokalen.

”Hur är High School då?” frågade Embry oss andra och tog en tugga av sitt kycklingben, han var ju den ända som gått High School förut.

”Precis som Grade School...” suckade Seth.

”Sluta vara så negativ! För oss som inte gått i skolan på väldigt länge är det faktiskt roligt.” sa Bree och slog Seth lätt på armen. Han ryckte bara på armarna och åt mer av sin mat. Jag och Embry skrattade. När vi suttit och diskuterat om skolan var kul eller inte så var det någon som harklade sig bakom mig. Jag vände mig om och såg en lång blond tredjeårselev så med sina vänner och le mot mig.

Hej, jag heter Carol Robinson och är med i välkomstkomitén här på Forks High. Det här är Melanie Baker och Karen Morris. Vi går sista året här och ska välkomna alla nya elever.” sa hon och sträckte fram handen. Jag tvekade en sekund men sträckte fram handen.

”Jane Cullen. Det här är Seth Clearwater, Embry Call och min syster Bree Cullen.”

”Trevligt och träffas. Men ni två,” hon pekade på Seth och Embry ”jag känner igen er...” Embry log.

”Vi kommer från La Push, vi bytte hit den här terminen.” Hon nickade långsamt och granskade Embry, vilket fick Bree att ta tag i Embrys hand för att visa att han inte var tillgänglig.

”Jag förstår... Men om det är något så är det bara att komma till någon av oss och fråga, läxhjälp, om ni inte hittar på området, om ni behöver någon att prata med så säg bara till så hjälper vi gärna till.” När hon sa det sista tittade hon på Embry och jag såg i Brees ögon hur hon höll på att koka över.

”Vi ska komma ihåg det.” sa Seth och tog min hand. Jag log mot dem och de gick sin väg.

”Slampa.” muttrade Bree när Carol gått därifrån. Vi skrattade allihop.

”Du behöver inte bli svartsjuk, det finns bara en flicka för mig.” sa Embry och pussade henne på kinden. Jag log, allt hade fallit på plats, för första gången på länge så kunde jag göra precis vad jag ville och vara lycklig på riktig.

 


 

Whoop whoop! Får se om jag skriver en fortsättning, kanske när jag fått tillbaka den där riktiga glöden. Har massor av ideér men nu ska jag fokusera på I Hate Myself For Loving You ett tag tror jag (läs och kommentera här btw). Men en kommentar skulle sitta som en smäck just nu, make a girl happy you know :)

 

PUSS PUSS PÅ ER!
-Erika ♥

RSS 2.0