Brees Second Chanse Kapitel 3 del 2 - Embry
Jag satte mig ner och grät utan tårar. Jag satt där länge, så länge att det hade blivit mörkt. Just när jag skulle gå så hörde jag ett snabbt dunkade ljud. Ett hjärta. Men det var inte mänskligt. Sen kom det en gigantisk varg fram mot mig. Varulv!
”Vem är hon?”, hördes en röst.
”Vem var det?”, sa jag högt.
”Jag. Ser hon någon annan här.” , Vargen? ”Ja jag. Är hon knäpp eller?”
Men jag tänkte ju bara det där!
”Det lät i mina öron som om hon sa det! Vänta lite!! Hon kan höra mig!”
”Kan du inte sluta kalla mig Hon! Snälla. Men har du inte pratat?”
”Ehm nä. Tänk något!”, ehm... som vad då? Jag är ingen bok man bara kan öppna och läsa ur!
”Bra”
”Vänta vi kan höra varandras tankar!”
”Coolt. Men du har inte svarat på min fråga. Vem är du?.”
”Bree... Bree Cullen”
”Va? Är du en Cullen?”
”Mm.”
”Hur blev du det?”
”Carlisle gav mig en andra chans...”
”Vad då för chans?”
”Jo, jag var en av de nyfödda vampyrerna...”
”VA?!?!?”, när jag tänkte sanningen det fick han ett lite fientligt ansiktsuttryck och det blev inte mindre fientligt när jag tänkte det.
”Ja, men vi visste inte vad vi gjorde”, försvarade jag mig snabbt. ”Vår ledare ljög om allt vi visste!”
”Jaha, jag antar att det är okej då.”, då kom det upp för mig att jag inte visste vem han var...
”Jag är Embery Call.”, svarade han på min icke fråga ”en av varulvarna i La Push.”
”Jaha” tänkte jag utan att fatta ett dugg av vad La Push var. Och han förklarade det inte för mig heller.
”Men undra hur vi kan höra varandras tankar”, tänkte jag och pekade på mitt huvud.
”Ja, det kanske är en gåva du har...”, tänkte han fundersamt ”om du inte har någon annan gåva så klart.”, la han till snabbt.
”Nej det har jag inte...”
”Du kanske ska pratat med docktorn om det!”
”Carlisle?”, Han nickade ”Ja det borde jag.”
”Ja men vi ses väll någon gång.”
”Ja, kul att träffas Embery.”
”Desamma Bree”, sen sprang jag iväg.
När jag kom hem så gjorde alla lite olika saker, Jasper och Emmett såg på baseball, Carlisle och Edward stog och pratade om något och Esme, Rosalie och Alice synades inte till. Jag gick rakt fram till Carlisle och sa:
”Carlisle, jag måste prata med dig”
”Åh, jag måste nog hämta Bella, hon har varit hos Jacob.”, sa Edward och gick ut genom dörren.
”Vad?”, frågade Carlisle
”Jag ska visa”, och så försökte jag visa honom.
”Carlisle jag tror jag har hittat min gåva?”
”Prata med munnen stängd?”, tänkte han lite förbryllat. Jag himmlade med ögonen.
”Nej, jag kommunicera med tankar. Jag hör dina du hör mina. Jag pratade med Embry Call så här nyss.”
”Åh”
VAD TYCKER NI DÅ?!
/Erika
bääst!!
