Brees Second Chanse Kapitel 3 del 1 - Minnen
Plötsligt kom Bella och Edward ner för trappan.
"Edward jag vill träffa Jake NU.", sa Bella, jag kände hur trösten efter hennes blod kom krypandes i min hals, även om jag nyss hade jagat och det var godare med djur blod, men det var inte någon idé att försöka döda Bella för jag skulle bara bli stoppad av Edward efter en fjortondels sekund!
"Vem är Jake?", undrade jag.
"Ehm.. Jacob är Bellas bästa vän... och en av varulvarna och han blev skadad under striden idag."
"Om han nu vill vara min vän längre...", sa Bella ,enligt henne, tyst men vi kunde ju höra utomordentligt bra.
"Klart han vill sötnos", sa Edward och kysste henne lätt på munnen. När han gjorde det så var det som om han stack tusen knivar i mitt döda hjärta.
"Vi kanske borde sluta, det plågar Bree.", sa Edward. Yay! Nu var alla blicka på mig igen men nu var dem sorgsna och oförstående. Jag redogjorde historien gör Edward ungefär så här: Jag hade en pojkvän i armén och vi kom på att vi inte brinner upp i solen som Riley hade sagt utan bara glittrar och han skulle berätta det för Riley, han, som hette Diego, var en av Riley bästa män enligt honom. Men Riley tog med honom till vår skapare, som jag glömt namnet på, och dödade honom för att det var farlig att veta att vi inte brinner upp enligt dem, men dem visste inte att jag visste så därför lever jag nu. Men jag visste inte att han var död och Riley sa att han redan var här med vår skapare så därför kom jag hit för att hämta honom. Om jag hade vetat det så hade jag rymt... slut på berättelsen! Det där hade tagit ca 10 sekunder max sen sprang jag ut ur huset.
"Nej vänta, hon vill vara ensam. Jag kan berätta istället.", var det sista jag hörde någon, i det här fallet Edward, säga innan jag kommit för långt.
Och vad tycker ni?
/Erika
