Brees Second Chance

"Okej", sa Carlisle när de mörka hade gått. "en liten presentation kanske skulle passa nu? Jag är Carlisle och det här är min fru Esme", Han gjorde en gest mot den brunhåriga vampyren.
"Välkommen till familjen Bree", sa hon med ett varmt leende. Det fanns inga tvivel om att det var Carlisle och Esme som var 'mamma' och 'pappa' i familjen, om man nu kan kalla det så.
"Och det här är våra barn, Rosalie och Emmett", sa Carlisle och pekade på den vackra blonda tjejen och den stora, lite läskiga, killen. "Och så har vi Alice och Jasper", Han pekade på den lilla svarthåriga och på den blonda killen. "Och Edward och hans flickvän Bella.", Så det var därför de höll kvar människan. Hon och den rödhåriga tankeläsaren var ett par.
"Har du några frågor om oss?", frågade Edward. Det första som kom upp i mitt huvud var de konstiga, ylande vampyrerna som jag hört förut.
"Åh.", sa Edward "Så du vill veta om vargarna. De är skepnadsskifftare. Våra naturliga fienden."
"Vad är det dem skiftar till då?"
"Vargar"
"Men du sa att de var våra fienden..."
"Ja, men vi har fred mellan oss och dem hjälpte oss faktiskt med att förinta er ena halva av gruppen. Så man kan kalla dem våra vänner"
"Men... men hur visste ni att vi kom i två grupper? Eller att vi ens kom alls?"
"Jo, Alice kan se in i framtiden och hon såg er komma i två grupper."
"Har ni några andra 'talanger?'", frågade jag och gjorde ett citat tecken.
"Ja, som du redan vet så kan jag läsa allas tankar, allas förutom Bellas. Och Jasper kan manipulera andras känslor."
"Ja, det förklarar ju en del.", sa jag för mig själv, även om jag visste att alla kunde höra mig. Utom Bella kanske.
"Har du någon speciell talang?", frågade Bella försiktigt.
"Nä, inte vad jag vet i alla fall", En kort tystnad följde. Esme var den första som sa något:
"Nä men ska vi inte vissa Bree sitt nya hem och äta något på vägen dit?", När hon sa de kände jag den brinnande törsten som jag hade ignorerat.
"Kommer du med Bree Cullen?", frågade Alice med ett leende.
"Va?", jag fattade inte ett dugg vad hon menade med Bree Cullen.
"Ja, ditt nya namn. Alla vi heter Cullen utom Bella då men hon kommer snart bli en Cullen hon med. Om du vill alltså."
"Åh, jaha.", Då fattade jag. "Var ska vi jaga då? Forks?"
Hon skrattade lite innan hon svarade "Nej du ska få se.", Sen sprang hon in i skogen och jag följde bara efter.

När vi hade sprungit ett litet tag kom vi förbi ett puma par. Alice hoppade till min förvåning på en av dem och gjorde en gest (som betydde typ "Ät den där.") mot den andra puman som sprang för lite ifrån oss. Skulle jag äta den? Allvarligt?? Blää. Men om hon sa det så. Jag hoppade på puman med ett språng. Det var gott. Väldigt gott. Godare än människoblod faktiskt. När vi var klara så följde jag Alice igen och tillslut så stannade hon vid ett stort vitt hus.
"Wow.", Var det ända jag han säga innan Alice drog med mig in huset.

När vi kom in i huset stog alla där, utom Edward och Bella, och väntade på oss och Emmett frågade: "Hur var det? Inte som människoblod va?"
"Faktiskt var det godare...", sa jag lite försiktigt. Då åkte allas hakor ner. Carlisle var den första som sa något: "V..va?"
"Ja, det var gott."
"Jaha det var ju... bra, antar jag."
"Omöjligt", mumlade Jasper
"Men sant", svarade Esme på hans ickefråga.

Kommentera nu vänner!

/Erika