Brees Second Chance

När jag hade parkerat bilen i garaget så sa Alice:

”Bree, du kör hur bra som helst! Man kan inte tro att det var första gången.”

”Är det sant?”, Jag blev rörd och om jag hade kunnat hade jag rodnat.

”Säkert, på heders ord.”, sa hon och la handen på hjärtat sitt tysta hjärta. Jag log.

”Om du ursäktar så ska jag gå upp till mitt rum och göra mig hemmastadd om det är okej?”, sa jag.

”Självklart! Vi hörs senare.”, svarade hon.

”Ja.”, sen gick jag upp för trapporna och in i mitt rum. Det var lika fint som förut. Jag började med att gå igenom garderoben. Där inne fanns allt från Jimmy Choo till second hand kläder. Skor till klänning. Allt! Jag bara kollade lite snabbt på kläderna och sen gick jag ut ur garderoben och bort till musikanläggningen istället. Där fanns också allt. Allt från Rock till klassiskt. Mozart till Madonna. Och alla var mina favoriter. När jag hade kommit igenom ungefär hälften av skivorna så hördes det att en bil – som lät väldigt mycket - som kom mot huset. Jag – som är väldigt nyfiken – gick ner för trappan för att kolla vem det var som kom. En rostig pickup kom körandes på vägen mot huset. Jag gick ut till Alice som satt på trappan. Hon såg väldigt stressad ut... och som om hon skulle vilja dansa av lycka. Undrar varför.

”Vem är det som kommer?”, frågade jag. Även om jag kunde känna lukten av en människa som luktade utsökt.

”Bella och Edward.”, svarade hon enkelt och kort.

”Okej.”, svarade jag bara.

”Tack Bella.”, kvittrade Alice när dem kommit ur bilen.

”Vänta lite Alice.”, sa hon och höjde handen. ”Det finns några regler du måste följa.”

”Jag vet, jag vet. Jag måste bli klar innan den trettonde augusti, du har sista ordet om gästlistan och om jag överdriver något så kommer du aldrig mer prata med mig.”, jag gav ifrån mig ett litet skratt.

”Åh. Okej. Då vet du vad som gäller.”

”Ehm... får jag ställa en fråga?”, frågade jag.

”Visst.” sa Alice

”Vad är det ni snackar om?”, Alice utbytte en blick med Bella som betydde typ: ”Kan jag berätta? Är det okej?” Sen sa hon:

”Bella och Edward ska gifta sig och jag ska få arrangera bröllopet!”

”Åh. Jaha. Grattis.”, sa jag.

”Tack.”, sa Bella och Edward i mun på varandra.

”Oroa dig inte Bella. Allt kommer bli perfekt. Vill du se din klänning?” ,sa Alice.

Bella andades djupt några gånger innan hon sa:

”Gärna. Vill du komma med också Bree?”, undrade hon försiktigt.

”Okej, visst.”, svarade jag och följde efter Alice, Edward och Bella in i huset.

”Eh, Alice.”, sa Bella i ett försök till nonchalant. ”När skaffade du en klänning till mig?”

”Såna här saker tar tid, Bella.”, förklarade hon. ”Jag menar, jag visste ju inte att det skulle bli så här, men chansen var stor...”

”När?”, upprepade Bella.

”Perrine Bruyere har väntlista förstår du. Man syr inte ett mästerverk på en dag. Om jag inte hade planerat i förväg hade du fått ha något färdigt!”

”Per... vem?”

”Han är ingen känd designer, Bella, då du behöver inte få ett utbrott. Men han är lovande, och han specialiserar sig på det jag ville ha.”, då hade vi kommit in i Alice garderob – som var ännu större än min – och hon vände sig mot Edward.

”Ut.”, sa hon.

”Varför då?”, frågade Bella.

”Bella.”, stönade Alice. ”Du kan reglerna. Han får inte se klänningen för än det är dags.”

”Det spelar inte någon roll. Och du vet att han redan har sett den i dina tankar. Men om du är så du vill ha det...”,  Alice föste ut Edward genom dörren och nästan slängde igen dörren på honom.

”Kom nu”, sa hon och drog med sig både Bella och mig. Jag kom så nära Bella att jag kunnat döda henne på bara en sekund. Men jag hejdade mig. Vi hade kommit fram till en vit klädpåse som hade en hel stång för sig själv. Alice drog ner drag kedjan och lirkade försiktigt av klänningen från galjen och höll upp den mot sin hand.

”Nå?”, andades hon. Bella granskade klänningen.

”Aha.”, sa hon tillslut och log. ”Jag förstår.”

”Vad tycker du?”, frågade Alice ivrigt.

”Den är helt perfekt. Såklart. Du är ett geni. Får jag gissa?”, Alice nickade. ”Nittonhundra... arton.”

”Där omkring.”, sa Alice och ryckte på axlarna.

”Den är jätte vacker. Vad tycker du Bree?”

”Gudomlig. Jag håller med. Du är ett geni Alice.”

”Den är helt rätt för honom.”, sa Bella.

”Men är den helt rätt för dig?”, frågade Alice.

”Ja, jag tror nog det. Den är precis det jag behöver. Jag vet att du kommer göra ett strålande jobb... om du kan behärska dig.”, Alice strålade som en sol.

”Får jag se era klänningar?”, frågade Bella. Både jag och Alice såg oförstående på henne.

”Beställde du inte dem samtidigt? Jag vill ju inte att min brudtärnor ska ha något färdisytt.”, påpekade hon med spelad fasa. Alice bara slog armarna om henne och jag log.

”Tack Bella.”, sa Alice.

”Tack.”, sa jag bara. Alice dansade baklänges

”Jag har så mycket att göra. Gå och lek med Edward nu Bella och Bree kom med mig.”, Hon rusade ut ur rummet och jag följde efter. ”Esme!”, skrek hon.